Kattbeteendespecialist i Svenska Hollywoodfruar

Det var en kattbeteendespecialist i Svenska Hollywoodfruar som skulle hjälpa Hollywoodfrun Sofie Prydz.

Igår hade ju ett nytt avsnitt av Svenska Hollywoodfruar premiär och det är faktiskt rätt kul att kika på. Sofie Prydz en av fruarna som även är utbildad veterinär och verkar väldigt engagerad i hemlösa djur och hon har öppnat sin hem för både hemlösa hundar och katter.
Kattbeteendespecialist i Svenska Hollywoodfruar

Hennes nya kattunge Simon var väldigt hårdhänt mot katten Sotis och det ville hon ha hjälp med. Det kom hem två kvinnor till henne varav den ena var Kattbeteendespecialist. Det jag reagerade på var att hon verkade inte få särskilt mycket råd mer än att kasta en leksak som han kan jaga i stället för att jaga den andra katten. Så klart så är allt väldigt klippt i TV men det verkade inte direkt finnas någon åtgärdsplan. Av det jag kunde bedöma genom TV rutan så såg det ut som att Simon kunde ha kommit i tonåren och i tonåren är katter jobbigare och bråkigare generellt sett. Dom är ju tonåringar som testar gränser. Om han inte var kastrerad så skulle jag ha kastrerat honom, det är något som kan lugn ner dom. Sen skulle ja testat att ha i Feliway i kontakten för att hjälpa katterna att känna sig tryggare och lugnare med varandra. En kattunge/ungkatt har oftast större behov av bus än en vuxen katt och då får vi människor också leka med ungkatten så den blir av med energi och inte är på den vuxna katten lika mycket.
Det här med att lämna en ordentlig åtgärdsplan är något jag tar med mig till när jag börjar jobba med att hjälpa kattägare.

Kattbeteendespecialist, Kattbeteenderådgivare, Kattpsykolog, Kattbeteendevetare, Kattspecialist osv är inga skyddade titlar så vitt jag vet så vem som helst kan kalla sig för nått av detta så var noga med vem ni anlitar.

Har du anlitat en Kattbeteendespecialist  någon gång?

 

 

Varför behandlar en del sina katter som en sak?

Som ni vet så supportar jag Södertälje katthem och läser så klart deras blogg. Idag så kunde man läsa att en stackars kisse kommit tillbaka till katthemmet pgr av att  av att kattens familj tyckte den förde liv på nätterna. Varför behandlar en del sina katter som en sak? Jag undrar hur dom tänkte när dom skaffade katten? Trodde dom att katten skulle sitta alldeles tyst i ett hörn som en liten porslinsdocka? Nä hörrni skaffar man katt får man vara beredd på bus och stoj, även på natten. Sen skall man så klart inte acceptera beteendeproblem som att katten väcker än medvetet på nätterna genom att tex jama eller krafsa för att man skall gå upp. Men det finns lösningar på problemet. Får man inte bukt med problemet kan man ta hjälp av kattbeteende rådgivare.

Bor man litet och inte kan stänga in sig i sovrummet på natten så måste man ju verkligen förstå att katter kan busa även på natten och har den som sagt ett beteendeproblem går de faktiskt att få hjälp med det!

Den här buskillen bor i en etta med syrran och han får faktiskt busa utan att hotas att bli tillbakalämnad till Södertälje katthem!

Varför behandlar en del sina katter som en sak?