Va kul det var att podda

Som ni vet så gästade jag en hunpodd i onsdags. Va kul det var att podda 😀

Jag har somsagt aldrig poddat tidigare men det var jättekul. Jag blev inbjuden till Podden Hundkommunikation som drivs av Mervi Kärki och Zeleste V. Fiskerr för att prata om mitt hundägarskap. Jag berättar väldigt ärligt om hur jobbigt det faktiskt kan vara innan man hittar balans och visar rätt signaler för sin hund. Hur är det att inte vara helt frisk i kroppen och ha en hund som är känslig & tuff på samma gång och känner av minsta lilla förändring. Jag hoppas ni kommer gilla avsnittet när det kommer ut. Vet inte än när det kommer men relativt snart.
Podden Hundkommunikation

Får sån härlig energi av människor som Mervi och Zeleste. Båda är inspirerande och jobbar med det dom brinner för, nämligen att hjälpa hundar och deras ägare till ett mer harmoniskt liv ihop. Jag kämpar ju fortfarande med att komma tillbaka från när sköldkörteln totalt kraschade min kropp, min plan är att arbeta både med kattbeteende och hundbeteende och jag inser verkligen hur viktigt det är att omge mig med inspirerande och peppande människor. Det är ju min kropp som är bråkig men jag har behövt jobba med mig själv psykiskt också, och behöver fortfarande. När man varit väldigt sjuk är det lätt att känna sig oduglig och som att man inte klarar något. Känner att min självkänsla blir bättre och bättre och jag vågar mer saker som jag tidigare inte vågat. Livet är för kort för att inte våga satsa på det man brinner för!

Vad är ditt drömjobb?

Theodore har varit hos Järfälla djurklinik

Som jag skrev tidigare så hittade jag en knöl precis utanför Theodores öra så idag har vi varit hos veterinär Maria Eriksson på Järfälla djurklinik för att kika på den.

Eftersom Theodore hade förhöjda njurvärden för två år sen så gjordes även en seniorkoll på honom idag där njurvärden ingår. Jag var beredd på att hans njurvärden kanske inte skulle vara så bra, men dom var jättebra 😀 Han hade alltså helt normala värden. Det var verkligen riktigt goda nyheter ♥ Troligen har han haft nån tillfällig infektion/inflammation som orsakat dom tillfälligt sämre värdena.
Theodore har varit hos Järfälla djurklinik

När det gäller knölen så vet vi inte ännu vad det är eller om den är ofarlig eller farlig men Theodore är inbokad på operation nästa vecka på onsdag. Då ska knölen tas bort och skickas på analys.

Ni som följt oss länge vet nog att Theodore reagerar med ilska när han blir stressad eller rädd. Det kräver med andra ord lite mer av veterinären. Flera veterinärer vi varit hos har varit rädda för honom och då blir han mycket värre. En veterinär vi besökte flera år sen visade tydligt att hon inte ens gillade katter, särskilt inte Theodore som fräste och skrek på henne. Sådana ställen går vi givetvis inte tillbaka till.
Theodore har varit hos Järfälla djurklinik

Men här på Järfälla djurklinik var dom superfina med Theodore. Även på djurklinken här i Hässelby bemötte dom honom jättebra men jag valde att byta klinik när dom blev uppköpta av AniCura. Veterinären Maria Eriksson på Järfälla djurklinik, som är den som vi även var hos med Eddie känns så himla sympatisk och förstående. Det betyder så oerhört mycket att Theodore blir behandlad med respekt. Allting går så mycket bättre då också och Theodore hinner inte bli lika upprörd. Idag när Theodore skulle ta blodprover så gick det ändå väldigt bra. Han blev så klart upprörd och började skrika men jag och en sköterska hjälptes åt att hålla Theodore och veterinären var ändå lugn och effektiv så det gick rätt fort och smidigt.
Vi kommer definitivt fortsätta gå till veterinär Maria med våra djur! Det märks att hon verkligen bryr sig om sina fyrbenta patienter. Rekommenderar Järfälla djurklinik varmt även till er andra som har djur som behöver extra förståelse vid veterinärbesök.

Har ni samma erfarenhet som jag att det är långt i från självklart att få ett bra bemötande när man har en katt eller annat djur som kanske inte beter så bra hos veterinären? Berätta gärna! 

Bryr sig din katt när du ropar på den?

Har ni läst artikeln om att katter inte skulle bry sig när vi ägare ropar? Enligt testet så har katterna känt igen ägarens röst men inte brytt sig mer än så. Enligt testet så kommer inte katter när man ropar om de inte har sin människa inom synhåll och det ska bero på att vi aldrig domesticerat katten på samma sätt som hunden. Jag håller absolut med om att hundar är ännu mer domesticerade då de avlats länge för att lyda människan medans kattens har inte avlats på samma sätt. Men sen är det ju också för katten i grunden inte är ett flockdjur även om många av våra katter faktiskt blivit flock-katter och trivs att leva med andra katter.

Mina katter kommer oftast när jag ropar på dom och dom svarar också väldigt ofta. Det spelar ingen roll om jag är i ett annat rum och ropar de brukar komma ändå. Men precis som vi människor så har katterna så klart inte alltid tid att komma om man ropar även om de ofta gör det. Konstig undersökning tycker jag. Kändes mest som man ville få fram att katten inte bryr sig om oss människor vilket de gör.

Kommer ni när katten ropar då? 😉

Felriktad aggression

Aggressivitet hos katter kan bero på en hel del olika saker. Det kan bero på sjukdom, understimulering, stress osv.
Att våra älskade katter faktiskt biter oss så hårt att det går hål händer som tur är inte så ofta MEN när man blir biten SKALL man söka hjälp. Kattbett leder väldigt lätt till blodförgiftning.

Den aggression jag tänkte ta upp är felriktad aggression det vill säga när den mest tama och snällaste katten kan råka bitas av misstag pågrund av yttre omständigheter.

Ett exempel är när min mamma blev biten av familjens katt Wille. Han är i vanliga fall en jättesnäll katt. Är snäll hos veterinären, inga större problem med att ge tex maskmedel eller ta bort fästingar. Men en dag när mamma som bor i hus hade dörren öppen dök det upp en annan katt. För att katterna inte skulle börja slåss lyfte mamma upp Wille men i stundens hetta trodde han att det var en annan katt som attackerade honom bakifrån och bet då till på mammas handled. Wille var alltså så inne i att försvara sig och sitt revir mot inkräktaren så han inte märkte att det var ju mamma han bet.

Så ser ni tex att er katt sitter vid fönstret och är riktigt förbannad över att den ser en annan katt så skall ni inte röra katten när den inte är beredd för då finns det en risk att bli biten eftersom katten då är så uppe i varv av att se den andra katten så att den då inte riktigt tänker efter vem den riktar aggressionen på.

Den gången som Hugo blev så rädd för den stora lösspringande hunden och sprang upp i ett träd och sen ramlade ner för kopplet tog stopp så hade det också kunnat bli felriktad aggression. När Hugo landat på marken så gick jag fram till honom och rörde försiktigt på honom med en pinne innan jag rörde honom med händerna samt pratade lugnande med honom så han inte skulle tro att jag var hunden och då attackera mig.

En gång bet faktiskt Hugo mig när veterinären tempade honom. Men som tur var så var det inte så hårt.
Har ni blivit bitna av en katt någon gång?