Människor som ser noll värde i sin katt

OBS! Min levande och älskade katt Hugo på bilden ❤️

Angående det jag skrev igår om människor som ser noll värde i sin katt. Nu ska jag berätta mer. En god vän till mig som är en stor djurvän hittade en avliden katt som hon tidigare hjälpt när den hittades skadad och såg till att den kom tillbaka till ägaren. Hon skriver nu till ägaren på facebook och meddelar att det är troligen deras katt hon hittat igen men tyvärr avliden den här gången och att dom ska ringa henne så dom kan hämta kattens kropp. Ägaren ringer inte upp och när min vän hör av sig igen så säger ägaren att hon kan lägga den i skogen eller komma med kattens kropp men då tänker dom bara lägga katten i skogen. Ägaren säger också att dom räknat bort katten för den varit borta ett tag. För det första hur kan man inte bry sig alls om att katten är borta? Hur kan man ha noll känslor för att ens katt är avliden? Så lite känslor att man inte ens ringer upp och frågar vart kroppen ligger för att kunna ge den en värdig begravning i stället för att bara slänga den som skräp. Jag kommer ärligt talat aldrig förstå sådana här människor.

Vad hade du gjort som kattens ägare? 🐈

#mjautoo

Svekatt har startat hashtagen #mjautoo för att uppmärksamma dom hemlösa katternas situation i Sverige.

Man vill synliggöra det lidande hemlösa katter utsätts för och visa hur otroligt viktigt det är att Id-märka och registrera sin katt. Svekatt har en sida på Facebook som heter Mjautoo där man samlar alla #mjautoo historier. Delade Hugos historia där och ska även dela min första katt O`Malleys historia.

Hugo vill uppmärksamma er på #mjautoo 
#mjautoo

Där kan ni läsa om katten Julian vars öde berör extremt mycket. En del människor saknar verkligen empati.. Hur kan man strunta i ett djur som så uppenbart lider?

O´Malleys historia #mjautoo
När jag var sju år så flyttade jag med mina föräldrar från lägenhet till hus. Ganska snabbt så dök det upp en svartvit katt som var väldigt hungrig och smal. Jag som verkligen ville ha en katt började ge honom mat och gosa med honom. Katten var så hungrig så han åt i princip vad som helst och han var för svag för att orka hoppa över ett staket. Mina föräldrar tyckte inte vi skulle ha någon katt så dom tyckte inte att jag skulle mata kissen. Jag lyssnade inte på mina föräldrar och gick till Ica och köpte kattmat för mina egna veckopengar. Mina föräldrar förstod efter ett tag att katten behövde hjälp och började mjukna i tanken på att låta honom stanna. Men vi funderade ju fortfarande på vart kissen kom i från. Tillhörde han någon? Han hade ingen id-märkning. En släkting hade aningar om vart han kunde komma i från, nämligen en lokal missbrukare. Mycket riktigt så tillhörde katten honom men han hade sagt till min släkting att det var bra att någon tog katten så från den dagen var katten min och fick namnet O`Malley.

O`Malley första år i livet var riktigt hemskt. Han fick inte komma in fast det var vinter och han fick ingen mat och jag tror dom varit väldigt elaka mot honom också för även om han var tam så hade han stora problem med tilliten i början. Efter ett tag när han började lita på mig och mina föräldrar så blommade han ut och blev den mest kärleksfulla och mysiga katt man kan tänka sig. Tyvärr tog en bil O`Malleys liv alldeles för tidigt när han var 7 år gammal.
Han första år var hemskt men resten av dom 6 år som O`Malley levde så var han innerligt älskad. Jag önskar så klart att han hade fått ett längre liv men jag är glad att han i alla fall fick ha en egen familj och vara innerligt älskad dom åren han levde.
#mjautoo

Dela gärna med dig av din katts #mjautoo historia!