Det värsta med att djuren blir gamla

Det värsta med att djuren blir gamla är att det kan börja dyka upp fler sjukdomar.

Eddie fick ju nyligen diagnosen hypertyreos och nu är det Theodores tur att besöka veterinären. Jag hittade en knöl vid hans öra förra veckan som han även börjat klia på så den stör honom. Knölen är ungefär lika stor som toppen på mitt lillfinger så det känns som den vuxit ganska fort. Jag hoppas verkligen det är en godartad knöl.  Tänkte även att det är bra att kolla hans njurvärden eftersom jag vet att hans värden var lite för höga senast vi kollade dom. Sen har han artros också.
Det värsta med att djuren blir gamla

Ni får väldigt gärna hålla tummarna för Theodore på fredag ♥

Avsked

I går fick ja mail av en jätteledsen tjej vars katt är sjuk och om han snart inte blir bättre kommer han att behöva tas bort. Tjejen undrade om jag kunde skriva hur det går till och hur man skall orka ta sig vidare efter ett smärtsamt avsked

Jag har själv inte behövt avliva någon katt men min första katt blev påkörd så jag vet hur det är att gå igenom smärtan av att förlora en älskad katt. Men när man avlivar hos veterinären får djuret först en lugnande spruta som den somnar av. Det brukar vara här som man får sitta och ta avsked. När djuret somnat ger veterinären ytterligare en spruta med en överdos av sömnmedel så djuret avlider i sömnen. En bra Veterinär är snäll, förstående och hetsar inte igenom detta utan låter matte/husse ta farväl. Om djuret inte behöver avlivas riktigt akut så kan man säkerligen fråga i förväg hur det hela går till hos just den Veterinären så att man vet.
I bland när jag varit med katterna hos Veterinären för tex vaccinering så har jag sett folk som kommer ut med gråten i ansiktet och en tom bur eller ett tomt koppel i handen, de gånger känner man en otrolig tacksamhet för att man bara är hos Veterinären för tex vaccinering samtidigt som man känner ett stort medlidande för den matten/hussen som är så ledsen.

Att gå vidare då.. Först måste man sörja.. Gråta, gråta, gråta och åter gråta. För en del hjälper det att skaffa ett nytt litet husdjur för att komma igenom sorgen, för andra är det i stället så att de måste få sörja i fred innan de ens vill se sig om efter ett nytt djur.  Alla är vi olika och allas sorg är olika. Det finns nog egentligen inga direkta råd att ge men blir det alldeles för jobbigt så är det så klart skönt om man får prata av sig om sin sorg med någon person som lyssnar och förstår. De flesta av oss djurägare har gått igenom det här hemska och jobbiga.. Det är hemskt och i början känns det som man aldrig kommer bli glad men efter ett tag så mattas det värsta av. Man kan i stället börja minnas de fina minnena man har med det avlidna djuret. Min första katt O´Malley dog när jag var 12 år gammal. Jag kommer alltid sakna min fina älskade katt men numera blir jag inte ledsen när jag tänker på honom, jag minns i stället alla glada minnen jag har med honom 🙂