Hur man tämjer en skygg katt!

Ja hur tämjer man en skygg katt egentligen undrar nog många. Kommer katten direkt utifrån så är det bra att dra ner persiennerna ifall den skulle få panik och tro att man kan hoppa ut genom fönstret.
Låt katten vara ifred när den kommit, den är förmodligen väldigt stressad och rädd så det finns ingen mening med att försöka ta kontakt. Oftast så väljer skyggisen att bo under sängen eller liknande där den kan vara ifred.

Ställ en toalåda nära och i början även mat och vatten i samma rum så den inte behöver riskera livet ( ja det känns förmodligen så för en skyggis) för att dricka eller äta. Jag var ju jourhem till två riktigt skygga katter för flera år sedan, en hona och en hane. Dom som kom och lämnade katterna hos mig sa att katterna förmodligen var psykiskt sjuka men att dom skulle få en chans hos mig och fick inte jag ordning på dom så skulle dom avlivas! Oklart om det bara var egna åsikter eller något föreningen stod bakom. Stackars katterna hade nämligen varit i 2 eller 3 jourhem innan dom kom till mig. Honan var väldigt aggressiv och gick inte att komma nära över huvud taget och hanen var så rädd så han blev paralyserad om man var tvungen att röra honom. Katterna bodde under min säng ett par veckor men jag märkte att dom mer och mer ville utforska lägenheten, så när dom kom fram så var jag bara lugn och försökte att inte titta på dom, lite vill man ju dock kika för det är så fantastiskt när skyggisar blir modigare. Men det är verkligen viktigt, stirra ALDRIG på en skyggis. På kattspråk betyder det att man är väldigt dominant och kanske även hotfull. Så tittar du på en skyggis så skall du blinka sakta ett par gånger och sen titta bort. Det ger en vänlig signal och gör katten likadant tillbaka är ni på god väg. Självklart är det annorlunda med en tam och trygg katt, med sina egna katter kan man oftast ha en hel del ögonkontakt.

Jag märkte att skyggisarna tydde sig väldigt mycket till mina trygga katter och det var nog en stor hjälp för dom. Mina katter beter sig ju så avslappnat med oss människor och älskar att umgås med oss så om skyggisarna ville vara med mina katter innebar det ju att dom fick mig på köpet, vilket var superbra. Så oftast var mina katter nära mig och skyggisarna i samma rum men lite på avstånd. När dom var så pass avslappnade att dom inte bara satt och stirrade på mig som om jag var livsfarlig så började jag leka med dom. Fjädervippor och laserpekare var jättebra leksaker. Genom leken kunde vi umgås utan att katterna kände det som att jag trängde mig på dom. I början skall man inte försöka ta på dom så mycket förutom om man måste kika på nått sår eller liknande. När dom väl började vara rätt avslappnade i mitt sällskap så försökte jag ta lite försiktigt på dom men så fort dom ryggade bort så slutade jag. Det är viktigt att skyggisarna inte känner sig tvingade, men man skall välkomna dom när dom söker kontakt. Att ha något gott som dom får ta ur handen är bra sätt att få dom att närma sig och då kan man försöka klappa lite försiktigt.

Hur man tämjer en skygg katt!
Eddie med den skygga jourkatthonan.

Den skygga honkatten hade nog mycket hjälp av min katt Eddie. Hon blev så kär i honom, följde honom hela tiden och skulle gosa med honom hela tiden. En dag när jag satt i fåtöljen så hoppade Eddie upp i mitt knä och  honkatten som då vågade vara breve tog ett stort steg och hoppade också upp i mitt knä. Det var så häftigt att en katt som var så omöjlig att röra i början nu helt plötsligt hoppade upp i mitt knä. Jag fick klappa henne försiktigt. Efter det så sökte hon sig mer och mer till mig och kunde till och med komma upp själv i sängen för att gosa med mig. Hon var ju inte psykiskt sjuk som dom trodde. Hon var bara extremt misstänksam mot oss människor och behövde någon hon verkligen kunde lita på. Hankatten då? Han var ju väldigt rädd och försiktig men han älskade mat och det hjälpte honom mycket. Han närmade sig mer och mer och blev mer vågad i sina försök att sno extra god mat av mig haha. Efter ett tag förstod han att jag inte var så farlig. En dag när jag satt i soffan så hoppade hanen upp i soffan och kröp sakta närmare mig och tittade hela tiden på mig om det var okej. Han kom så nära att jag kunde klia honom i nacken och nånstans där så var det som att han exploderade från skygggis till en riktig goskille. Han ääälskade verkligen att jag kliade på honom. När jag träffade honom första gången så tänkte jag att jag kanske kunde få honom relativt tam så han kunde leva med människor utan att vara rädd, men att han skulle bli en riktigt gosig katt var en positiv överraskning. Jag fortsatte att gosa och leka med dom för att bygga upp relationen ännu mer till oss människor och en dag så var det en man som var intresserad av att komma och kolla på honan. Han ville adoptera henne men bestämde sig rätt fort för att ta hanen också så att dom skulle få trygghet från varandra. Så nu lever dessa fina skyggisar, numera tryggisar ett tryggt och bra liv hos den här mannen och hans flickvän.

Det här var ju första gången jag handskades med skyggisar. Första gången jag skulle försöka ta honkatten till veterinären och kastrera henne  så gick det inte alls bra. Hon var så rädd så hon försökte attackera mig när jag försökte fånga in henne. Som tur var så lyckades hon inte skada mig. Men det blev ingen veterinär den gången. 

Vi väntade kanske en månad till så att hon fick ännu mer tillit till mig och en dag bokade jag tid hos veterinären igen och denna gången gick det mycket bättre. Hon försökte inte attackera mig när jag fångade in henne och lade henne i buren. Hos veterinären var hon stilla utan att försöka bitas eller rivas. Både honan och hanen vaccinerades när dom fångades in och det gick nog allt annat än lugnt till för veterinären undrade om det kunde vara samma katt som nu var så lugn. Det tog ungefär tre månader att få både honan och hanen så pass trygga med oss människor att dom kunde hanteras utan att vara livrädda. 

Syrrans katt Ginger, före detta skyggis numera väldigt gosig tryggis. 

Det är självklart väldigt individuellt hur lång tid det tar att tämja en skyggis.  En del katter blir aldrig goskatter men trivs bra med att leva nära sin människa. Men många skyggisar blir faktiskt riktigt gosiga när dom väl lär sig att lita på sin människa. Dom skyggisarna jag tämjde är verkligen ett klockrent exempel på det. Även min systers katt Ginger är ett bra exempel. När min syster hälsade på honom på katthemmet så satt han bara och skakade för han var så rädd. Numera fullkomligt älskar han att gosa och pussas massor. Sen finns det några få som aldrig riktigt vänjer sig, dom mår bäst som tex stallkatter. I stallet har dom värme, trygghet och mat. Människorna i stallet kan hålla koll på dom men katterna behöver inte ha människorna för nära om dom inte vill. 

Skulle du kunna tänka dig att adoptera en skyggis? 

Människor som ser noll värde i sin katt

OBS! Min levande och älskade katt Hugo på bilden ❤️

Angående det jag skrev igår om människor som ser noll värde i sin katt. Nu ska jag berätta mer. En god vän till mig som är en stor djurvän hittade en avliden katt som hon tidigare hjälpt när den hittades skadad och såg till att den kom tillbaka till ägaren. Hon skriver nu till ägaren på facebook och meddelar att det är troligen deras katt hon hittat igen men tyvärr avliden den här gången och att dom ska ringa henne så dom kan hämta kattens kropp. Ägaren ringer inte upp och när min vän hör av sig igen så säger ägaren att hon kan lägga den i skogen eller komma med kattens kropp men då tänker dom bara lägga katten i skogen. Ägaren säger också att dom räknat bort katten för den varit borta ett tag. För det första hur kan man inte bry sig alls om att katten är borta? Hur kan man ha noll känslor för att ens katt är avliden? Så lite känslor att man inte ens ringer upp och frågar vart kroppen ligger för att kunna ge den en värdig begravning i stället för att bara slänga den som skräp. Jag kommer ärligt talat aldrig förstå sådana här människor.

Vad hade du gjort som kattens ägare? 🐈

Ge varandra utrymme vid hundmöten!

Nu i juletider pratas det ju mycket om att vara snäll mot varandra så jag tänkte komma med ett litet snälltips!

Ge varandra utrymme vid hundmöten! Långt i från alla hundar uppskattar eller klarar av att en annan hund med ägare går rakt emot eller stannar med sin hund och stirrar på tex den skällande hunden som behöver utrymme. I hundarnas värld är det inte särskilt trevligt när en annan flock går rakt på eller stannar och stirrar. För det ju just vad det är en annan flock som vår egen hund inte vet om det är en potentiell vän eller fiende. Dominus är en hund som behöver utrymme och vi möter då och då denna typen av hundägare som inte vill ge utrymme tyvärr.

Även om just DIN hund klarar tighta hundmöten väldigt bra så kan du ändå ge andra hundar utrymme 😊Var snälla mot varandra ❤️