Varför behandlar en del sina katter som en sak?

Som ni vet så supportar jag Södertälje katthem och läser så klart deras blogg. Idag så kunde man läsa att en stackars kisse kommit tillbaka till katthemmet pgr av att  av att kattens familj tyckte den förde liv på nätterna. Varför behandlar en del sina katter som en sak? Jag undrar hur dom tänkte när dom skaffade katten? Trodde dom att katten skulle sitta alldeles tyst i ett hörn som en liten porslinsdocka? Nä hörrni skaffar man katt får man vara beredd på bus och stoj, även på natten. Sen skall man så klart inte acceptera beteendeproblem som att katten väcker än medvetet på nätterna genom att tex jama eller krafsa för att man skall gå upp. Men det finns lösningar på problemet. Får man inte bukt med problemet kan man ta hjälp av kattbeteende rådgivare.

Bor man litet och inte kan stänga in sig i sovrummet på natten så måste man ju verkligen förstå att katter kan busa även på natten och har den som sagt ett beteendeproblem går de faktiskt att få hjälp med det!

Den här buskillen bor i en etta med syrran och han får faktiskt busa utan att hotas att bli tillbakalämnad till Södertälje katthem!

Varför behandlar en del sina katter som en sak?